Vælg dit sprog

ARTER LÄMPLIGA ATT BÖRJA MED
 
      Den som börjar arbeta med killis har åtskilligt att välja bland. Exakt hur många killiarter det finns är svårt att säga – här liksom i många andra frågor är vetenskapsmännen inte helt ense. I modernare artsammanställningar och översikter anger man omkring 520 arter och underarter som kan ses som självständiga och klart definierade. Till det antalet kan vi sedan lägga ett stort antal stammar och varianter från olika fyndlokaliteter samt en del ännu inte beskrivna eller identifierade arter. Men långt ifrån alla arter, underarter och stammar förekommer som akvariefisk. Många arter har överhuvudtaget aldrig förts hem i levande tillstånd utan endast i form av konserverade exemplar. Andra arter upptäcktes och beskrevs för många år sedan och har sedan inte hittats igen. En del arter är med största sannolikhet redan utdöda. Men trots det finns det mycket – kanske för mycket – att välja bland för den killiintresserade. Därför har många, som i början prövat på en hel del olika arter, senare specialiserat sig på en viss grupp eller art eller ett släkte och studerar och odlar dem mera intensivt.

När man börjar med killis skall man starta med arter som är någorlunda lättskötta och oömma. Annars finns det risk för att man misslyckas och tappar intresset. För även om killis inte är så märkvärdiga så arbetar man med dem på litet annat sätt än med annan akvariefisk. Med det finns mycket man kan börja med. Här följer ett litet urval av arter som i allmänhet brukar finnas tillgängliga och som vi brukar räkna till de mer lättskötta.

Aphanius mento
Rätt ”knubbig” med tämligen hög kropp. Blåaktig med vita prickar i oregelbundna tvärband, stora fenor med samma färgmönster. Längd c:a 4 cm. Föredrar hårt vatten. Södra Turkiet, Syrien och Irak.
 
      
Aphyosemion australe
Aphyosemion australe
Foto: Alf Persson
 
      Aphyosemion australe
Kallas även ”Kap Lopez”. Brunaktig med oregelbundna röda fläckar på kroppen, utdragna fenspetsar. En framodlad variant kallas ”A. australe hjerreseni”. Den är betydligt gulare. Längd c:a 6 cm. Norra Gabun, Kongo.

Aphyosemion calliurum
Brun till orange med intensivt lysande färger, röda punktrader på kroppen. Ej stora fenor. Längd 4,5-5,5 cm. Benin, Nigeria och Kamerun.
 
      
Aphyosemion striatum
Aphyosemion striatum
Foto: Alf Persson
 
      Aphyosemion striatum
Grön till blåviolett, 5 rader röda punkter längs kroppen. Fenorna stora, gulaktiga med kraftiga markeringar i rött. Längd c:a 4 cm. Flera stammar. Gabun och Ekvatorial-Guinea.

Aplocheilus dayi dayi
Långsträckt med kraftig anal- och stjärtfena. Olivfärgad kropp med guldgrönt skimmer på främre delen. Kan ha upp till fyra vertikala band på kroppen. Anal- och stjärtfenan med röda band och mörkare fläckar längs med fenstrålarna. Olika färgvarianter finns. Längd upp till 7,5 cm. Sri Lanka.
 
      
Aplocheilus lineatus
Aplocheilus lineatus
Foto: Alf Persson
 
      Aplocheilus lineatus
Kraftig, gäddliknande fisk, glänsande grönaktig med svagt nätmönster och stora ögon. Kraftig analfena, stjärtfenan rundad med blåaktigt fält ytterst, bukfenorna med utdragna fenstrålar. En del stammar har vacker teckning i rött. Längd upp till 10 cm. Rätt hållen en mycket vacker art. Främre Indien.

Aplocheilus panchax
Liknande kroppsform som Apl. lineatus. Kroppen blågrön, glänsande, mörkt band längs underkäken och genom ögonen. Rygg- och stjärtfenan med blåvit kant, analfenan orange nedtill. Flera stammar med varierande färgsättning. Längd c:a 7,5-8 cm. Indien och Sri Lanka längs med övärlden till Java.
 
      
Chromaphyosemion splendopleure
Chromaphyosemion splendopleure "CMM 50, Mambanda"
Foto: Alf Persson
 
      Chromaphyosemion, olika arter/stammar
(Reds anmärkning: Tidigare namn var Aphyosemion bivittatum)
Blåaktig med mörkare fläckar, stor rygg- och analfena med utdragna fenspetsar liksom på stjärtfenan. Flera stammar med varierande färgteckning. Längd c:a 6 cm fenorna ej medräknade. Behöver omväxlande foder. Sydöstra Nigeria och Kamerun.
 
      
Epiplatys dageti dageti
Epiplatys dageti dageti
Foto: Alf Persson
 
      
Epiplatys dageti monroviae
Gäddliknande kroppsform, olivfärgad till gul med 5-7 mörka tvärränder. Stor analfena med mörk kant, stjärtfenan utdragen i spets. Underkäken röd. Nära släkt med Ep. dageti dageti som saknar den röda underkäken. Längd c:a 6 cm. Liberia och Elfenbenskusten.
 
      
Epiplatys sexfasciatus
Epiplatys sexfasciatus
Foto: Alf Persson
 
      Epiplatys sexfasciatus
Gäddliknande, blågrön med rödaktiga fjällkanter och mörka tvärband. Stor spetsad stjärtfena. Längd 8-9 cm. Det finns flera underarter med varierande färgteckning. Robust art, en del underarter tacksamma att odla. Kamerun, Gabun och Togo.
 
      
Fundulopanchax gardneri nigerianus
Fundulopanchax gardneri nigerianus
Foto: Alf Persson
 
      Fundulopanchax gardneri
(Reds anmärkning: Tidigare namn var Aphyosemion gardneri) Flera underarter och stammar med varierande färgsättning. Fiskarna oftast blågröna med kraftiga, rödaktiga fläckar och fält oregelbundet. Kraftiga fenor med vackra markeringar. Längd 5-6 cm. I allmänhet lätt att hålla och odla, vissa underarter och stammar kan vara litet besvärligare. Nigeria och Kamerun.

Jordanella floridae
Kroppsformen hög och ”knubbig”, grönaktig till blå med rader av röda punkter längs sidorna, mörka fläckar kan likna band. Stor ryggfena med röda punkter, kort och bred stjärtfena. Längd 6-7 cm. Kan ha sandbotten och något gram salt per liter vatten. Behöver tillskott av vegetabilisk föda. Florida, kallas även ”floridatandkarp” eller amerikansk flaggfisk.

Pachypanchax playfarii
Kraftig, bred kropp, gulaktig med grönt skimmer och rader av små, röda punkter längs sidorna. Fenorna gulaktiga med oregelbundna, röda punkter. Stjärt- och analfenan med mörk kant. Fjällen på nacken och främre delen av ryggen vanligen svagt resta (ej tecken på sjukdom). Längd c:a 9 cm. Zanzibar och Seychellerna.
 
      
Rivulus cylindraceus
Rivulus cylindraceus
Foto: Alf Persson
 
      Rivulus cylindraceus
Kraftig, spolformad kropp, olivfärgad till blåaktig med små, röda punkter oregelbundet (ej alltid). Blå fläck bakom gälarna. Anal- och ryggfena små, ryggfenan långt bak (karakteristiskt för släktet Rivulus). Kraftig, rundad stjärtfena. Anal- och stjärtfena mörka ytterst. Olika stammar med litet varierande färgsättning. Längd c:a 5 cm. Kuba, kallas därför även kubarivulus.

Rivulus cryptocallus
Långsträckt, spolformad kropp, rostbrun med blågröna flanker. Mörka punktrader längs sidorna. Fenorna gulbruna med mörk kant ytterst. Flera stammar. Längd c:a 8 cm. Martinique

Rivulus holmiae
Kraftig, spolformad kropp, blåaktig med ljusare buk och rader av små, röda prickar längs med sidorna. Kraftig, rundad stjärtfena med ljusa band upp- och nedtill, röda prickar på rygg- och analfenan. Längd c:a 10-12 cm. Svår att skilja från den närbesläktade Rivulus hartii från Trinidad. Guyana och Suriname.
 
      
Rivulus tenuis
Rivulus tenuis
Foto: Alf Persson
 
      Rivulus tenuis
Långsträckt, spolformad kropp, brungul med blått metallskimmer på flankerna. Mörkröda punkter som kan bilda rader eller band i oregelbundet mönster. Analfenan grönaktig med mörk söm ytterst, stjärtfenan rundad och rödaktig med ljust band upp- och nedtill. Flera olika stammar med varierande färgsättning. Längd c:a 5 cm. Guatemala och Mexico.

Scriptaphyosemion geryi
(Reds anmärkning: Tidigare namn var Roloffia geryi) Variabelt utseende, kroppen vanligen olivgrön med mörkare rygg. Röda fläckar i oregelbundet zig-zag-mönster längs med kroppen. Kraftiga, blågröna fenor med röda band, stjärtfenan gul upp- och nedtill. Längd 5-6 cm. Kustområdena från västra Senegal till Sierra Leone.
 
      
Scriptaphyosemion liberiense
Scriptaphyosemion liberiense
Foto: Alf Persson
 
      Scriptaphyosemion liberiense
(Reds anmärkning: Tidigare namn var Roloffia liberiensis) Blågrön med rött zig-zag-mönster på sidorna. Kraftiga fenor med röda band ytterst, stjärtfenan gul upp- och nedtill. C:a 5 cm fenorna ej medräknade. Sierra Leone till Liberia.

De beskrivningar som vi har givit gäller hannarna. Hos de flesta killiarterna är honan mycket anspråkslöst färgad och i många fall kan det vara svårt att skilja mellan honorna hos närbesläktade arter. Många Aphyosemion-honor är t ex mycket lika varandra. Oftast är honan något mindre än hannen.