Artikelindex

 

VAD ÄR KILLIS?
 
      De fiskar som vi sysslar med i vår hobby kallas egentligen för äggläggande tandkarpar. De tillhör familjen Cyprinodontidae och är rätt nära släkt med de levandefödande tandkarparna. Men det populära och mest använda namnet är ”killis” efter ett holländskt ord. Vi brukar skilja på två grupper av killis: de som vi brukar kalla växtlekare och de som har förts samman under benämningen annuella killiarter.

Växtlekare, eller de icke-annuella arterna, lägger sina ägg bland växterna i akvariet, ibland nertill ibland uppe bland flytväxterna. Fiskarna blir vanligen flera år gamla och är, rätt skötta, produktiva och ger ägg och yngel mer eller mindre fortlöpande under livs-tiden. En del arter kan ha vissa perioder då leken är mera intensiv än i övrigt. Äggen kläcks efter några veckor. Då fiskarna blir gamla avtar lekförmågan.

De annuella arterna förekommer i naturen i sådana områden där klimatet växlar mellan regn- och torrperioder. Fiskarna kan bara existera under den tid då de tillfälliga vattensamlingarna finns och dör efterhand som vattnet torkar bort. Äggen läggs i botten-slammet och överlever där under torrperioden. Äggen behöver vanligtvis lång tid för att utvecklas, ofta flera månader. Fiskarna leker vid botten och dyker ofta ned i botten-slammet under leken. I akvarierna brukar vi använda urkokt torv som bottenmaterial och äggen förvaras i fuktig torv under utvecklingstiden. I naturen blir fiskarna bara omkring 5-8 månader gamla men i akvarier kan de bli betydligt äldre, kanske upp till ett år eller mera. De nykläckta ynglen växer mycket fort och behöver få rikligt med föda. Könsmognaden kan inträffa redan efter 1 ½ månad mot kanske 8-10 månader eller mera för växtlekare.

Vi finner killiarter i alla världsdelar utom i Australien. De förekommer i huvudsak inom de temperade och tropiska områdena. I allmänhet lever de i tämligen små vatten-samlingar, bäckar och mindre vattendrag, ofta i ganska mjukt och lätt surt vatten. Men det finns också arter som förekommer i starkt salthaltigt vatten. Många har anpassat sig till ganska extrema förhållanden, en art är till och med pelagisk, dvs. den lever i öppet vatten. Det är alltså ganska viktigt att man tar reda på vilka krav den art har som man skaffar sig.
 
     

Aphyosemion striatum
Aphyosemion striatum                                       Foto: Alf Persson
 
      Praktiskt taget alla killiarterna är rätt småväxta. Längden håller sig vanligen mellan c:a 5 och 8 cm, en del blir bortåt 10-12 cm och de största kanske 15 cm eller något mer. Det finns ett fåtal arter som blir större men de förekommer inte som akvariefisk.

Allt som allt kan vi betrakta killis som ganska idealiska akvariefiskar. Om man inte väljer arter med extrema krav kan man hålla killis i rätt små akvarier, man kan klara sig utan uppvärmningsanordningar och utan filter eller luftgenomströmmare. Ett villkor är då att man regelbundet byter ut en del av vattnet i akvariet, kanske 1/2 till 1/3 av vattnet varannan eller var tredje vecka.